En del tyckte nog att vi kunde haft vinterutbildningen hemma i år, så mycket vinter som vi har haft i södra Sverige den här vintern, men upp till Älvdalen skulle vi i alla fall. Klockan 08.00 gick avfärden från Göteborgs Garnison till Skaraborgs flygflottilj. Där stannade vi för att hämta upp eleverna från Flygvapnet och äta en snabb lunch. Sedan bar det av till Mora med flygets transportplan TP 84 Hercules. Från Mora tog det sedan cirka 40 minuter innan vi kom fram till köldhålan i Älvdalen, Trängslet.
I år bestod vinterlägret av totalt 65 glada ungdomar, 51 nybörjare i Vinterkursen, sex lite mer erfarna i Fjällkurs ett och åtta riktiga fjällrävar i Fjällkurs två, som jag själv också tillhör. För oss i Fjällkurs två blev den största skillnaden tydlig ganska snabbt, vi skulle inte ha några biträdande instruktörer, utan varje dag fick en person i gruppen vara dagelev och ansvara för dagens aktiviteter. Detta krävde mer personligt ansvar och ställde betydligt större krav på samarbetet i gruppen, vilket tillhör delmålen för Fjällkurs två.
På lördagens morgon kom Älvdalens platschef och presenterade skjutfältet som faktiskt är Sveriges största på hela 54 000 hektar. Senare under dagen fick vi hämta ut skidor och passa in bindningar och stavar och testa de ökända ”vita blixten”. För Vinterkursens nybörjare blev det många blåmärken den dagen, men det var bara att kämpa på. Blåmärken blev det också för Fjällkurs två då kapten lät oss testa på både slalom- och telemarksåkning. Som Fjällkurs 2:are har jag nu insett att man faktiskt kan bli ganska bra på att hantera de gamla träskidorna efter övning under de tidigare lägren. På kvällen samlades vi i Fjällkurs två på logementet för att presentera oss själva för gruppen och därmed också tala om våra styrkor och svagheter. Även om vi varit tillsammans ganska mycket de tidigare åren var det roligt att lära känna de andra på ett mer personligt plan.
 |
 |
Under söndagen fortsatte vi skidåkningen med pulka. Nytt för i år var lektionen med så kallade vilseledande åtgärder, vilket man använder i strid för att förvirra fiender och lämna så lite spår efter sig som möjligt. Stridsparsvis skulle vi någonstans utmed spåret göra ett så kallat avhopp. Det blev många glada skratt då det var mycket svårt att lämna skidspåret utan att komma åt snökanten. På eftermiddagen blev det nödbivacksbygge i form av vindsäck, blocklä och snöhög.
På måndagens morgon lämnade vi Trängslet tidigt för att bege oss till Sälenfjällen där vi skulle börja det ödesdigna grävandet. För Fjällkurs ett gällde en natt i snöka medan vi i Fjällkurs två skulle sova två nätter i rad. Efter några intensiva timmars grävning begav vi oss hemåt för att förbereda utrustningen inför övernattningen.
Med fullpackade pulkor skidade vi tidigt ut nästa morgon för att komma fram till våra snökor där vi förberedde för natten. Under dagen orienterade vi med karta och kompass upp till Hemfjällsstugan. Där köpte vi oss var sin välförtjänt våffla med hjortronsylt och grädde. Vi passade också på att värma våra kroppar och torka våra kläder en stund innan det var dags att ge sig av igen. Natten i snökan blev en upplevelse för de allra flesta, en del låg vakna av kylan, andra av snarkningar och några sov som en stock.
Nästa morgon gällde det att snabbt komma ut ur sovsäcken och öppna snökan för att börja skida runt värmeslingan. För att hålla värmen uppe i fjällen gäller det att hela tiden vara aktiv och som vi säger, jobba med utrustningen. Man får förstärka klädseln om det är för kallt alternativt ta av sig om det är för varmt. Dagen fortsatte sedan med en lektion i förflyttning vid dåligt väder. Med hårt åtdragna snöblusar och skidglasögon tog vi oss fram med hjälp av lavinlina samt karta och kompass, allt för att veta hur man ska agera om det skulle behövas. Nästa uppgift blev att göra upp en eld och koka upp te med tallbarr. På eftermiddagen hade vi lavinkunskap och vi fick testa hur stor lavinrisk det var där vi byggt snökorna. Lavinrisken var mycket liten vilket var betryggande för oss.
Andra natten i snökorna blev inte lika lång som den första. Vi gav oss av redan klockan 05.00 för att bege oss tillbaka till Tränglset. När vi satt oss i bilarna kände vi alla en stor lättnad. Vi hade sovit ute i snökor i två nätter och lärt oss mycket, inte minst om fjällkunskap, utan också om hur vi fungerar som grupp och reagerar när kylan biter i.
Sammanfattningsvis kan jag säga att Fjällkurs två varit den roligaste kursen hittills. Med två fenomenala kaptener, ett gäng goda kamrater och de gamla träskidorna har vi skidat genom sportlovet.
Artikel författaren Elenor en stolt Fjällkurs två elev.
Text: Eleonor Stridh
Foto: Annie Skarin